+++

Är riktigt jävla spy irriterad. Jag måste ha hit Felicia nu. Jag hatar känslan av att ens vänner inte är ens vänner.. Jag hatar att  jag känner så ibland och jag hatar att jag inte kan styra den känslan. Felicia känner jag aldrig så med. Hon förstår , Precis allt. åhhhh..
Ge mig en biljett långt härifrån tack!
Är inte ens pepp på imorgon då det är bessemerfest.
Hade bara J loggat in på facebook igen hade jag kunnat rymt hem till honom

+++

Jag blev helt nöjd igår, för mycket nöjd.. Så mycket nöjd att jag gick hem.
Idag är allt svart. Iallafall i min skalle. Det känns inte alls bra.
Jag saknar Felicia så fruktansvärt mycket. Hon kommer kanske på onsdag och jag älskar henne för det.
Jag behöver såna ljusa saker i mitt liv för att orka. Hon är nog den enda person jag aldrig kommer stöta undan. Hon är den enda jag orkar ha föralltid i mitt trassliga liv.
Idag händer ingenting, jag orkar inte. Jag var på kalas innan, men det blev för jobbigt..

så igen.. gick jag hem

+++

Sitter full, Full på folköl.. Vilken grej !
Wohooo, så känns det just nu.. Jag väntar en timme. så känns det nog , döda mig!
Nej men ett positivt inlägg tänker jag ha.. Jag har fina vänner ikväll. Iallafall 2 fina vänner. Jag är nöjd..
oxh full

+++

"Männoskor" leker med livet, Jag leker med döden
"Människor" dricker kontrollerat, Jag dricker okontrollerat
"Människor" har dålig musik smak, Jag har bra musiksmak
"Människor" kommer undan, Jag åker fast
"Människor" ser färger, Jag ser bara svart eller vitt
"Människor" kommer till London, Jag kommer till närmsta psyk
"Människor" sportar, Jag röker ciggaretter
"Människor knaprar godis, Jag knaprar piller
"Människor" har ett förhållande, Jag har två
"Människor" älskar solen, Åh fan vad jag hatar den
"Människor" tuggar maten, Jag tuggar mig själv
"Människor" är fulla, Jag är helt jävla tom
"Människor" känner sig hel, Jag är helt jävla halv, kluven, frusterad, irrirerad, deprimerad
"Människor" bygger upp, Fyfan vad jag river ner.
Jag springer och springer men står helt jävla still, döden vill verkligen sluka mig, och livet bara hatar mig. Någon mycket älskad skrev till mig :
"för att överleva måste du gräva dig ett litet litet hål. så du kan andas."
Hålet jag måste gräva mig till, måste komma snart, så jag kan andas, få ro, få bort mina inre skrik, få bort alla demoner, få bort min ångest, få mig att vilja leva. Snälla, jag behöver få leva, fort. Jag vill till London, Jag vill bli sund, Jag vill se saker i färg, Jag vill känna mig hel. Jag vill kunna festa och ha kul, Inte bara falla mitt itu. Jag vill känna kärlek, inte bara meningslösa knull.

Du förstår mig va?

Ps. Jag stör mig på "Människor" . Förlåt


+++


+++

Tung anding, andas tungt.. tungt tungt tungt.
klor i bröstet, småkryp i kroppen, sement över mig.. SNälla förfan, kom och rädda mig.
zoloft, zyprexa, sobril. litium.,jag älskar er.


ta en tablett och håll käften.

godnatt

+++

Jag är som en jävla glasruta. En jävla glasruta med miljoner sprickor i.
En jävla glasruta som antingen känner för lite eller för mycket.
Ångesten är min bästa vän. Alkoholen låter mig pausa från min vän ångest för ett tag. Sex är bra tidsfördriv och gör mig mer trasig. Men jag får känna ett tag. Det fyller upp tomrummet så bra för en kort kort stund.
Skiten vinner över mig. Om och om och om igen.. Jag är kaos. Jag är katastrof. Jag är ångest. Jag har ingen ork.

+++

Vet ni hur det känns att vara sjuk?
Jag ska försöka sätta ord på det, Men all smärta är så svår att beskriva.
Jag vill slå sönder mig själv för jag är så frustrerad och har så ont. Men kan jag slå? Nej, för alla piller man får gör det ju så svårt att ens lyfta sina jävla armar. Allt jag gör är destruktivt. Pengar, Alkohol sex. Ja .. Allt.
Ja, Jag knullar-fast jag inte vill knulla. Jag har ingen sexlust alls. Det gäller att smutsa ner sig i skiten så jävla hårt.
Jag förtjänar att bli utnyttjad och spottad på. Det gör jag. För jag är så extremt äcklig ful och värdelös.
Jag hatar mig själv, Jag hatar allt med mig. Jag förtjänar ingenting.
Ja, Jag är extremt självmordsbenägen.. Jag försöker få bort den känslan genom att dricka farliga mängder alkohol.
Ja, Jag handlar allt jag kommer över. För jag tror att jag blir lycklig av det.
Jag skär mig inte längre, Men det kommer alltid nya sätt att av självdestruktivitet. Man slutar med det ena, börjar med det andra. Jag har gått igenom detta kaos sen jag var liten, Jag har varit medicinerad sen jag var 11. Jag vet inte vem jag är? Vem fan är jag.. En sjuk människa som knaprar piller och försöker överleva. Det är det enda jag vet. Jag vet inget annat än helvete. Och har aldrig vetat något annat. Allt jag gör är ångest, Allt jag säger är ångest. Jag vill inte leva. Där har ni sanningen. Jag vill verkligen inte leva.. Jag kan inte hantera någonting. Jag blir manisk, tappar verklighetsuppfattningen totalt. Jag går in i psykoser. Jag är rädd för allt. Jag är rädd för att leva . Jag är rädd för att dö.. Jag kan inte hantera relationer. Jag drar ner folk i min skit. Ingen orkar stanna kvar i mitt kaos. Det förstår jag. Det känns som jag har alla diagnoser som finns. Jag är en stor jävla smitta. En vandrande äcklig jävla sjukdom. JAG VILL INTE MER. FATTA!

JA. Jag får beklaga mig .

+++

Hela kroppen skakar. Den sticks och den domnar. Den rivs och den skriker, Den är okontrollbar, den går inte att kontrollera... Och tomheten, den går inte att fylla.. Den fylls bara av ångest och kvävda skrik. Förutom det. Tomt!
Och min mun ger bara smak av metall och har en äcklig torrhet. Jag svettas och fryser.. Irritationen och frustrationen gör så jag vill slita in och på mitt skinn. JAG VILL BARA SKRIKA! Jag har så ont! Fan vad ont jag har. Jag har ingen livslust. Jag vill inte mer.. Fan vad jag inte vill.

samtidigt som jag vill.


+++

Nu är jag inskriven på Villan i Sandviken och kommer vara där på behandling under dagarna.
Känns skönt att man får åka hem under kvällar och nätter och slippa ligga i ett låst rum.
Det känns skönt med läkare och psykologer på plats varje dag.
Det känns skönt att kunna vara någonstans där det är "tillåtet" och ha ångest mm utan att skämmas och stänga inne allt.
Det kommer bli skönt att lätta på hjärtat,gråta ut och få panik när jag vill.
Nu kommer jag äntligen få bra hjälp igen, det var länge sen nu..
Jag ska ge det en ärlig chans, det måste jag.

Jag måste fullfölja detta... Jag måste bli bra. Eller ja, orka leva...

+++

Jag blir insatt på zoloft igen och ska börja dagvård på villan i Sandviken från och med imorgon.
Jag vet inte hur jag känner inför det. Det kanske håller mig vid liv.

+++

Vården i Gävleborg är ett stort jävla SKÄMT!
Jag har suttit och ringt 7 olika journummer och ingen tar emot mitt samtal?
Vafan är problemet?

mer ångest

+++

Vill att natten ska vara över. Det är åt helvete. Det sticks i hela min kropp och jag känner mig helt jävla lam.
Nu vill jag bara dö. Ska prata med läkaren imorgon, och se om jag kan bli inlagd.
Jag orkar inte försöka vara stark nu.

+++

Är helt jävla förtvivlad. Idag är jag fan allt. Ångest ångest ångest ilska tårar frustration panik!
JAG VILL INTE! Jag vill ingenting! Jag har ingen glädje eller någon som helst livslust i mig! Allt jag ser hos mig själv är äckel.. äcklig äcklig äcklig och totalt jävla misslyckad ! jag är fel! allt jag gör är fel, allt jag säger är fel! FEL FEL FEL! Det är inte konstigt att folk drar! Det är inte konstigt att ingen orkar med mitt kaos. Om jag inte orkar med mig själv, hur fan ska någon annan då göra det? Jag vill ingenting nå mer. Jag kommer inte lyckas med något. Jag skjuter upp. Jag gör ingenting. Jag vill ingenting. Just nu! Jag är så arg!!!! Så arg för att jag blivit sån här, så arg över att jag är.... Jag... Jag skämms och äcklas över mig själv varje dag. Allt jag gör eller säger ska vara så jävla.. Konstigt?.. Allt blir konstigt!!!!!!!!!! Jag orkar inte mer. Jag står och stampar kvar i skiten för jag vet ingenting annat än skit! Tanken över att må bra gör mig.. rädd.. För vägen upp till att må bra gör så mycket ondare än att stanna kvar nere i skiten.
Fan fan fan fan fan.. Det kommer alltid vara så här.. Nu är jag som värst.. Igen. Frågan är hur länge man orkar. Kaoset kommer döda mig. Jag har inte mått så här.. på... många år.. Jag har inga glas kvar.

Jag hatar allt.

+++

Borderline personlighetsstörning/bipolär

Litium dag 1:

Hur fan förklar man? Den ångest jag känner annars är dubbelt så fet, nästan outhärdlig och river sönder en totalt inifrån. Det kryper och sticks i armar och ben och jag känner en stark frustration och rastlösher men kan inte stå upp för kroppen kalrar inte av att bära och ögonen är så oerhört tunga.. Jag är deppig och kan inte äta för illamåendet. Jag har legat i "vakensömn" i cirka 2 timmar där jag går in i "småpsykoser". Det är inga härliga biverkingar jag får uppleva, Jag är helt jävla väck. Som en jävla zombie. Jag hoppas det är över snart.

Om

Min profilbild

Sanna

RSS 2.0