+++

Borderline personlighetsstörning/bipolär

Litium dag 1:

Hur fan förklar man? Den ångest jag känner annars är dubbelt så fet, nästan outhärdlig och river sönder en totalt inifrån. Det kryper och sticks i armar och ben och jag känner en stark frustration och rastlösher men kan inte stå upp för kroppen kalrar inte av att bära och ögonen är så oerhört tunga.. Jag är deppig och kan inte äta för illamåendet. Jag har legat i "vakensömn" i cirka 2 timmar där jag går in i "småpsykoser". Det är inga härliga biverkingar jag får uppleva, Jag är helt jävla väck. Som en jävla zombie. Jag hoppas det är över snart.

+++

Fredag...Helg.. Jag dricker vin och börjar bli småfull, jag skulle ta ett glas.. Men så blev det ju inte.
Amanda och Fanny kommer hit sen. Jag vet inte om vi bara ska sitta hemma och kolla på någon film.
Just nu känns det bara som att jag kommer hamna ute, har en förmåga att dra en krogrunda ensam ibland. haha!
2 cigg kvar, känns inte så jävla bra! Börjar man röka inne då jävlar röker man! Hela tiden!
Imorgon blir det Gävle, DATSIK GEFLE DUB! ÅHHHH jag är pepp. fyfan.

Lost in love

+++

Ni vet inte hur vackert det är att ha världens bästa människa i sitt liv.



Hur hade jag klarat mig utan dig?


+++

Jag vill våga berätta för dig hur fruktansvärt vacker du är, hur fruktansvärt speciell du är och hur bara en blick från dig från andra sidan av ett rum kan få mig att smälta ihop och få en sån varm känsla i hela kroppen, som annars känns så tom och kall.
Jag vill kunna berätta hur mycket jag skulle göra för dig.
Jag vill kunna berätta alla saker för dig, alla känslor som jag känner utan att det blir fel. Men det blir bara fel, för när jag ska förklara så fylls alla dom där känslorna till rädsla och jag kan inte berätta det på rätt sätt.
Det är antingen pga ångest eller för att jag alltid är aspackad när jag väl ska berätta.
Kärlek gör mig feg. fyfan

+++




+++

Alla hjärtans dag är över..
Jag sitter med ett glas vin och har precis kollar klart på min absoluta favorit kärleks film, the notebook såklart.
Det finns ingen film som jag gråter så jävla mycket av. Det finns ingen kärleks film som berör mig så fruktansvärt mycket. Det är en film som jag kan gråta i timmar efter jag har sett den. Så ja, Är det någon där ute som inte har sett den.. Se den. Den är fantastisk.


Ett glas vin till sen ska jag sova. Ska upp tidigt imorgon för blodprov inför litium behandlingen.
Ja, Jag tänker ta emot behandlingen. Det kan ju inte bli sämre än vad det är.
Jag hatar att ta blodprover, Det är något bland det värsta jag vet. Är nära att svimma och kräkas varje gång. Men jag kan börja vänja mig med det då jag kommer få gå på kontroller en gång i veckan i 4 veckor och sedan var tredje månad. Det jag oroar mig för är viktökning. Det är någon biverkning jag inte vill uppleva igen.

Allt kommer nog lösa sig.. Till slut.

+++

Alla hjärtans dag.. Inte min favoritdag direkt.
Jag tänker iallafall berätta för mina vänner och min mamma hur fina dom är och hur grymt mycket jag älskar dom.
Jag tänker ringa till Felicia och berätta att hon är världens bästa människa och att jag önskar att jag var hos henne.
Jag tänker gå ut på en långpromenad för att rensa mina tankar.
Jag tänker unna mig ett glas vin och soppa och gå hem till mamma och hämta mina musik dvd:er som är kvar där sedan flytten.
Det kanske inte blir så illa helt enkelt.



+++

 

Botten är nådd.

 


+++

Har DU någonsin ställt dig frågan över hur DU behandlar mig?
Är det verkligen bara jag som gör fel?
Jag orkar inte ha ångest mer, och känna att det är jag som är problemet, alltid.
Är det konstigt att man känner sig kluven när man bara duger ibland? och ja, oftast bara till en sak!

Ni vill inte lära känna mig, Det är synd.



Hela "staden" äcklar mig men jag är dum och stannar.

+++

Pallrar mig iväg till psykiatrin till en sån där Litium läkare!
Jag är osäker. Fan.
Är så grymt trött på att medicin är den bästa behandling jag kan få!! (tycker dom).
Jag vill ha terapi, Jag vill börja på DBT igen! Jag vill inte vara en hög jävla zombie som inte känner ett jävla piss förutom kemisk jävla lycka. Det är falskt, Inte äkta ..

Jag gillar inte falskt.

+++

Livet känns genast lite bättre när festivalbiljetterna börjar trilla in i händerna på en..
Peace and Love biljett - check! Nu är det Emmaboda och way out west kvar!
Jag har hopp för sommaren - Det känns ganska jävla fantastiskt!


+++

Jag vaknade i tid idag , Och jag var hyfsat pigg. Jag har en skola att gå till och som jag verkligen vill gå till..
Varför ligger jag kvar ? Varför i helvete sätter jag mig inte bara på bussen och gör mina timmar som jag ska?
Är det trots , är jag orolig eller är det ångest ? ..
Jag menar, Jag tänker varje dag på min framtid . Jag tänker varje dag på allt jag vill uppnå och allt jag vill bli.
Är jag rädd att misslyckas? Är det för att jag måste ? Varför gör jag det bara inte ? Innerst inne så vet jag att jag kommer må bättre bara jag gör det..
Imorgon ska jag , Imorgon måste jag.. Om jag så ska behöva krypa till bussen.
Dags att börja kämpa lite, Det kommer inte komma av sig själv.


Listar lite!


1.Musik .. (För det är någonting som jag vet att jag är bra på, Mår bra av och verkligen älskar att syssla med.. Det är det enda i mitt liv jag har varit så jävla säker på)

2.Journalistik (recensent inom kultur)
3.Ljud/Ljustekniker

4.Resa resa resa..
5.Kämpa för socialismen och feminismen .. Alltid!!!

+++

Borderline personlighetsstörning (emontionell instabilitet) /Bipolär - Det är ingen sjukdom utan min personlighet

Börjar jag inte accpetera detta nu så behöver jag inte leva. Börjar jag inte prata om det här så kommer det bli omöjligt för mig att leva med det. Jag måste sluta skämmas över det, För det om något kommer döda mig.. Jag skrev det förr, tog bort det då. Jag skriver det nu och kommer säkert ta bort det igen. Men varje gång jag vågar prata om det känns det genast lite bättre, Terapi helt enkelt. Jag kommer leva med det här, Det kan jag inte göra någonting åt. Det enda jag kan göra är att acceptera det och lära mig hantera. Men så länge jag stänger inne allt detta så kommer jag aldrig klara det. .. Jag är trött på att känna mig "missförstådd" och framstå som "dum i huvudet" . Jag vill att folk ska förstå mig och veta om hur jag fungerar.. Allt blir gensat lite lättare.



känner sig ofta arg, deprimerad, olycklig och har ångest


Jag är helt enkelt emotionell instabil och har svårt att hantera mina känslor.
Jag har svårt att hantera mig själv och har dålig självbild .
Jag känner mig alltid tom och lever mitt liv efter kaos vilket snabbt blir ett slags beroende och en ond cirkel.
Jag blir deprimerad från och känner hela tiden någon form av ångest.
Så länge jag kan minnas har jag haft någon form av självskadebeteende för att kunna känna någonting överhuvudtaget. Jag lever efter kaos för att  försöka fylla upp tomheten...  Till slut blir det för mycket så jag får dubbelt så mycket ångest så jag nästan inte orkar mer.. Hela min värld dalar upp och ner hela tiden. Jag är uppe på toppen och hamnar på botten, det där mitt emellan är svårt att hitta. . Jag är impulsiv och försöker fly från allt. Jag försöker springa ifrån det genom att flytta runder till olika ställen. Jag har alltid ett svart eller vitt tänkande. Det ska alltid vara rätt eller fel! . Jag stöter bort folk i perioder samtidigt som jag klamrar mig fast så jävla hårt tills dom knappt kan andas. Jag blir ofta irriterad och är fruktansvärt känslosam. Jag tappar ofta livslusten och skjuter upp saker samt ha svårt att avsluta det jag påbörjat. Relationsbiten säger så mycket genom Anton Kristiansson's - Du är knark "Jag försvagar dig, För det gör mig stark , Du är bra för mig, därför förstör jag allt, Jag har sönder dig,när du gör mig hel, Har alltid rätt, även när det är jag som har fel".

Allt ser jävligt luddigt ut. Det är verkligen skitsvårt att förklara.
Jag vill bara komma fram till att det jag "lider" av är jävligt normalt och det är ingen sjukdom. Nästan alla männskor uppfyller några kriterier i en personlighets störning. Jag uppfyller bara lite mer vilket blir en störning och inte bara en personlighet!

Symtom vid borderline personlighetsstörning

    1. gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer
    2. uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering
    3. uppvisar påtaglig osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla
    4. visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (till exempel slösaktighet, sexuell äventyrlighet, alkohol-, medicin- eller drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning, kaotisk livsstil).
    5. uppvisar upprepat suicidalt beteende, suicidala gester, suicidhot, eller självskadande handlingar
    6. är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (till exempel intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)
    7. känner en kronisk tomhetskänsla
    8. uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)
    9. har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar


    • Hur du beter dig, känner dig och förhåller dig till andra svänger hela tiden kraftigt fram och tillbaka.
    • Du känner dig ofta arg, deprimerad, olycklig och har ångest. Känslorna kan gå mot leda och tomhet eller skräckartat stegras mot katastrof och övergivenhet.
    • Du kan ha svårt att tygla dessa känslor och uttrycker dig oftast aggressivt. Du är impulsiv. Humöret är oberäkneligt och föränderligt.
    • Du tycker inte att du duger. Du har en negativ självuppfattning. Det kommer till uttryck genom exempelvis missbruk av sex, alkohol, droger eller mat, vårdslöshet i trafiken, slösaktighet med pengar eller självmisshandel, inklusive självmordsförsök.
    • I allmänhet lyckas du ändå dölja dina känslor och förställa dig för att passa in socialt. Därför går det oftast bra för dig i skolan eller i arbetslivet.
    • I nära personliga förhållanden kan du däremot bli krävande och lätt hamna i beroende. Du är rädd att bli övergiven.
    • Du pendlar mellan intensiv beundran och nedvärdering av andra människor.
    • Om du upplever psykotiska episoder, är de oftast korta och präglas närmast av förföljelsetankar.
    • Andra kan uppleva dig som ombytlig, anpassande och opålitlig, känslokall eller aggressiv och dra sig undan, vilket naturligtvis inte gör det lättare för dig.


      Patienter med Borderline-personlighetsstörning har stor samsjuklighet - de är för det mesta deprimerade och lider ofta av andra psykiska problem som posttraumatisk stresstörning, social fobi, ätstörningar, tvångssyndrom och panikångest. Deras liv präglas av desperation. De blir lätt missförstådda....




      RSS 2.0