+++
Vet ni hur det känns att vara sjuk?
Jag ska försöka sätta ord på det, Men all smärta är så svår att beskriva.
Jag vill slå sönder mig själv för jag är så frustrerad och har så ont. Men kan jag slå? Nej, för alla piller man får gör det ju så svårt att ens lyfta sina jävla armar. Allt jag gör är destruktivt. Pengar, Alkohol sex. Ja .. Allt.
Ja, Jag knullar-fast jag inte vill knulla. Jag har ingen sexlust alls. Det gäller att smutsa ner sig i skiten så jävla hårt.
Jag förtjänar att bli utnyttjad och spottad på. Det gör jag. För jag är så extremt äcklig ful och värdelös.
Jag hatar mig själv, Jag hatar allt med mig. Jag förtjänar ingenting.
Ja, Jag är extremt självmordsbenägen.. Jag försöker få bort den känslan genom att dricka farliga mängder alkohol.
Ja, Jag handlar allt jag kommer över. För jag tror att jag blir lycklig av det.
Jag skär mig inte längre, Men det kommer alltid nya sätt att av självdestruktivitet. Man slutar med det ena, börjar med det andra. Jag har gått igenom detta kaos sen jag var liten, Jag har varit medicinerad sen jag var 11. Jag vet inte vem jag är? Vem fan är jag.. En sjuk människa som knaprar piller och försöker överleva. Det är det enda jag vet. Jag vet inget annat än helvete. Och har aldrig vetat något annat. Allt jag gör är ångest, Allt jag säger är ångest. Jag vill inte leva. Där har ni sanningen. Jag vill verkligen inte leva.. Jag kan inte hantera någonting. Jag blir manisk, tappar verklighetsuppfattningen totalt. Jag går in i psykoser. Jag är rädd för allt. Jag är rädd för att leva . Jag är rädd för att dö.. Jag kan inte hantera relationer. Jag drar ner folk i min skit. Ingen orkar stanna kvar i mitt kaos. Det förstår jag. Det känns som jag har alla diagnoser som finns. Jag är en stor jävla smitta. En vandrande äcklig jävla sjukdom. JAG VILL INTE MER. FATTA!
JA. Jag får beklaga mig .
Jag ska försöka sätta ord på det, Men all smärta är så svår att beskriva.
Jag vill slå sönder mig själv för jag är så frustrerad och har så ont. Men kan jag slå? Nej, för alla piller man får gör det ju så svårt att ens lyfta sina jävla armar. Allt jag gör är destruktivt. Pengar, Alkohol sex. Ja .. Allt.
Ja, Jag knullar-fast jag inte vill knulla. Jag har ingen sexlust alls. Det gäller att smutsa ner sig i skiten så jävla hårt.
Jag förtjänar att bli utnyttjad och spottad på. Det gör jag. För jag är så extremt äcklig ful och värdelös.
Jag hatar mig själv, Jag hatar allt med mig. Jag förtjänar ingenting.
Ja, Jag är extremt självmordsbenägen.. Jag försöker få bort den känslan genom att dricka farliga mängder alkohol.
Ja, Jag handlar allt jag kommer över. För jag tror att jag blir lycklig av det.
Jag skär mig inte längre, Men det kommer alltid nya sätt att av självdestruktivitet. Man slutar med det ena, börjar med det andra. Jag har gått igenom detta kaos sen jag var liten, Jag har varit medicinerad sen jag var 11. Jag vet inte vem jag är? Vem fan är jag.. En sjuk människa som knaprar piller och försöker överleva. Det är det enda jag vet. Jag vet inget annat än helvete. Och har aldrig vetat något annat. Allt jag gör är ångest, Allt jag säger är ångest. Jag vill inte leva. Där har ni sanningen. Jag vill verkligen inte leva.. Jag kan inte hantera någonting. Jag blir manisk, tappar verklighetsuppfattningen totalt. Jag går in i psykoser. Jag är rädd för allt. Jag är rädd för att leva . Jag är rädd för att dö.. Jag kan inte hantera relationer. Jag drar ner folk i min skit. Ingen orkar stanna kvar i mitt kaos. Det förstår jag. Det känns som jag har alla diagnoser som finns. Jag är en stor jävla smitta. En vandrande äcklig jävla sjukdom. JAG VILL INTE MER. FATTA!
JA. Jag får beklaga mig .
